Idag var en ledig dag. Tänkte dra till ”centrum” och shoppa lite. Men någonstans på vägen så valde jag att åka förbi siam,asoke, thong lor, ekkamai....och klev av på den sista stationen Bearing. Jag gick ner till gatan säger till chaffören ”ta mig till lite mer lokalt ställe, helst med mycket gamlingar och nära ett sjukhus”. Chaffören tittade skeptisk på mig som om jag frågade ”ska vi har sex?”. Han körde ca 30min , sen stod jag där. Utanför BKK. Inte en blekaste aning vart man befinner sig. Där stod man. Ångrade mig. Finklädd med kavaj o allt i riktig, riktig slum område. Ingen AC. Jag gick ”in”, djupare och djupare in i slummen. Alla GLODDE. Alla såg förvånad ut. Äldre människor som inte hade alla kroppsdelar kvar, slitna hundar och katter, fattiga människor, smutsiga hem, barracker, skräp etc. Allmänt superfattigt. Om ni tycker synd om tiggare så hade du här alla samlade på en och samma plats. 

Människorna stirrade på mig som om en Alien hade anlänt. Jag gick till en kiosk. Köpte vatten. Säljaren klämmer till med ”vad gör du här, vem är du?”. Jag gav henne ett leende och sa ”för att ser den genuina biten av Bangkok”. Hon skrattade och sa att min Thai sög. Sen gick jag vidare och nästintill alla frågade vad jag gjorde där. Jag stannade vid ett hus, en gubbe som hade varken fingrar eller ben kvar. Han krälade mer eller mindre för att ta sig framåt. Jag satte mig ner vid honom och pratade. Rättare sagt två timmar. Den äldre mannen skulle fylla 90 år om några dagar. Han hade ingen aning om omvärlden. Visste inte vad Sverige var. Jag berättade för honom om Sverige, Europa och centrala Bangkok. Han såg ut som ett barn på julafton. Så glad att får höra historier från mig. Han berättade att han inte hade träffat sin familj på 20-30år. Han berättade även om att han nyligen amputerat benet men var ändå glad att han lever och framförallt haft ett långt liv! Sedan sa han att jag inte bör vara där och gå omkring om jag inte kände någon. För att det finns många knarkare och kriminella. Han erbjöd mig också att äta middag med honom. Jag avböjde med diverse orsaker typ hygienen. Jag tackade för mig och gick vidare. Men innan jag gick sa han en av de finaste komplimangen jag har fått. ”tack för att du inte glömmer vart du kommer ifrån och ditt ursprung. På några timmar har du gjort mer än vad min familj har gjort på 20-30år. Jag önskar dig all lycka till i livet. Så ses vi nästa liv förhoppningsvis i en bättre miljö”....Det var fint. Sedan satte jag mig och bara titta på vad alla gjorde, barn sprang omkring, hundarna lekte, folket pratade med varandra som om de var bästisar. Vilket gemenskap. Trots att det knappt äger nåt så är det så glada. Verka inte vara nåt stress, inte på samma sätt som i de ”rikare” ställen. Folk gick förbi mig och erbjöd mig frukter, vatten, red bull, bjöd in mig hos dem etc. Skulle de hända ex på Thong Lor? Jag var ju trots allt utomstående, som ingen kände. 

 Vet inte varför jag gjorde den här trippen. Det fanns en risk. Men det kändes rätt. Många äldre som jag stannade och pratade med hade inte familj kvar eller som har blivit bortglömd av dem. Att bara vara där och lyssna lite på dem och berätta lite om Sverige gjorde dom så mycket gladare. Det är sånt jag blir glad över och mår bra av. Man behöver inte komma med en bunt sedlar och ge dem som något välgörenhet. Man behöver bara lyssna och visa att det finns folk som bryr sig. Göra dom synliga. Rekommendera INTE att folk göra såna tripp. Det finns en risk man måste vara medveten om. Det fanns kriminella där. De kunde jag till och med se. Men jag kände mig aldrig otrygg egentligen. Jag tog risken och nu i efterhand var det förvånansvärt kul. Igår på Thong Lor såg jag två ”HISO” tjejer gick ut från restaurangen och körde iväg i sin sportbil. Idag såg jag en äldre man med båda benen amputerade krälade sig fram. Vem som var gladast av dom...den senare faktisk.